Xtra är Coops lågprisvarumärke och finns på flera nordiska marknader. I Finland har Xtra Hunaja 650 g sålts för omkring 44 kronor, motsvarande cirka 68 kr/kg.
Redan här uppstår en fråga som svensk biodling behöver förhålla sig till.
Hur kan honung produceras, köpas upp, transporteras internationellt, blandas, analyseras, tappas i Belgien eller Danmark, förpackas, transporteras till Norden, distribueras genom grossist och butik – och ändå säljas till konsument för omkring 68 kronor kilot?
Det enkla svaret är: mycket billig råvara, enorma volymer och en effektiv internationell livsmedelsindustri.
Men det räcker inte att konstatera det.
Är billig honung dålig honung?
Här behöver biodlingsbranschen vara försiktig.
Ett lågt pris är inte bevis för att en honung är falsk.
Det finns dessutom ett ganska besvärande svenskt exempel. Testfakta laboratorietestade Coop Xtra Honung 2023. Den kostade då omkring 38 kronor för 450 gram, alltså cirka 84 kronor/kg, och var märkt som honung från EU och länder utanför EU.
Resultatet?
Den bedömdes vara äkta honung och klarade EU kriterier. Inga främmande sockerarter påvisades med den använda metoden. Testfakta gav den totalt 9,3 av 10.
Det går därför inte seriöst att säga:
”Så billig honung kan inte vara riktig honung.”
Åtminstone den testade Xtra-produkten ger inget stöd för ett sådant påstående.
Däremot fanns en annan intressant skillnad.
Testfakta beskrev Xtra-honungen som ”mycket processad och lågt enzyminnehåll”. Diastasaktiviteten uppmättes till 8,2 när gränsvärdet är 8,0. HMF-värdet var 20,2 mg/kg. Produkten klarade alltså kraven, men låg nära minimigränsen för diastas.
Det leder till en betydligt mer relevant diskussion.
Kvalitet är inte samma sak som godkänd.
En honung kan uppfylla livsmedelslagstiftningens krav och ändå skilja sig mycket från en varsamt hanterad honung från en lokal biodlare.
Där finns kanske en del av svensk biodlings framtida konkurrensfördel.
Men fusket finns
Samtidigt vore det lika fel att gå till den andra ytterligheten och påstå att problemen med importerad honung är överdrivna.
EU stora samordnade kontroll av importerad honung visade att 147 av 320 undersökta importprover – 46 procent – bedömdes som misstänkta för att inte uppfylla honungsdirektivets krav, framför allt på grund av misstänkt tillsats av sockersirap.
Det betyder inte att 46 procent av all importerad honung i butik är bevisat falsk. Undersökningen var en riktad kontroll av importsändningar och resultatet ska tolkas därefter.
Men den visar att problemet är verkligt.
Sveriges Biodlares Riksförbund har också länge pekat ut billig importerad och förfalskad honung som ett allvarligt problem för svenska biodlare. Förbundet har tillsammans med andra organisationer krävt tydligare ursprungsmärkning och bättre kontrollmetoder.
Här behöver två tankar alltså hållas i huvudet samtidigt:
Honungsfusk är ett dokumenterat internationellt problem.
Men:
En billig burk får inte automatiskt utpekas som falsk utan bevis.
Det är en viktig skillnad.
Xtra visar ett större problem
Den finska Xtra-honungen är intressant just därför att den ställer frågan på sin spets.
Under 2024 rapporterade Yle att Xtra-honung hörde till de mest sålda produkter i S-gruppens butiker som hade Ukraina som ursprungsland. Även organisationen Pro Ukraina listade Xtra Hunaja 400 g bland ukrainska produkter.
Här finns alltså en fullt möjlig förklaring till åtminstone en del av lågpriset: honung kan produceras betydligt billigare i andra länder än i Sverige.
Det är inte fusk.
Det är konkurrens.
Och den konkurrensen kommer svensk biodling inte att vinna genom att försöka producera billigare honung än stora internationella producenter.
Vad är då svensk honung värd?
Kanske har svensk biodling länge gjort ett strategiskt misstag genom att försöka sälja honung som honung.
Om konsumenten bara ser två burkar med samma produktnamn blir priset en naturlig jämförelse:
Importerad lågprishonung: omkring 68 kr/kg.
Svensk honung: kanske 180–220 kr/kg.
Varför ska kunden betala tre gånger mer?
Svaret kan inte bara vara att den svenska biodlaren behöver bättre betalt.
Konsumenten måste få något som faktiskt går att förstå och värdera.
Det kan vara känt geografiskt ursprung. En namngiven biodlare. Skördeplats. Skördeår. Blommor och landskap. Varsam hantering. Analysvärden. Kort leveranskedja. Eller möjlighet att följa burken tillbaka till den verkliga produktionen.
Det är där svensk honung har en möjlighet som en anonym internationell blandprodukt har mycket svårare att kopiera.
De nya reglerna förändrar spelplanen
Sedan juni 2026 har ursprungsmärkningen av honungsblandningar skärpts. När honung kommer från flera länder ska ursprungsländerna anges i fallande ordning och normalt även deras procentandelar.
Den gamla formuleringen ”blandning av honung från EU och utanför EU” håller alltså på att försvinna från nyproducerade produkter.
Det är en större förändring än den kanske först verkar.
Plötsligt kan konsumenten börja jämföra.
Inte bara:
svensk honung mot importhonung
utan:
svensk honung mot en blandning från flera namngivna ursprungsländer.
Då blir ursprung en synlig egenskap hos produkten.
För svensk biodling borde det vara en möjlighet.
Vad säger branschen?
Biodlarna beskrev redan 2023 den pressade situationen för svenska honungsproducenter. Tillsammans med Biodlingsföretagarna, Svenska Bin och Honungsringen delades arbetet upp i tre områden: information till konsumenterna, arbete mot falsk importerad honung samt påverkan på ICA, Coop och Axfood för att öka försäljningen av svensk honung.
Det var rimliga åtgärder.
Men Xtra-frågan visar att ytterligare en diskussion behövs.
Vad gör vi om importhonungen inte är falsk?
Antag att en lågprishonung analyseras och visar sig vara fullt autentisk och laglig.
Då återstår fortfarande prisskillnaden.
Och då kan svensk biodling inte konkurrera med argumentet att den andra produkten är falsk.
Vi måste konkurrera med ett verifierbart mervärde.
Och vad säger Coop?
Här blir frågan särskilt intressant.
Xtra är ett lågprisvarumärke inom Coop-sfären. Samtidigt har svenska biodlingsorganisationer uttryckligen pekat ut Coop som en av de tre stora handelsaktörer man vill påverka för att öka försäljningen av svensk honung.
Det vore därför intressant att låta Coop besvara några ganska enkla frågor:
Vilken roll anser Coop att svensk honung ska ha i framtidens sortiment?
Hur ser Coop på konkurrensen mellan svensk honung och kedjans billigaste importerade honung?
Vilka krav på autenticitet och spårbarhet ställer Coop på importerad honung?
Testas Xtra-honung systematiskt med moderna analysmetoder och kan resultaten redovisas?
Skulle Coop vara berett att ge verifierbart spårbar svensk honung en tydligare position i butik?
Frågorna är viktigare än att på förhand bestämma vad svaren borde vara.
Pris eller bevis
Kanske är det just Xtra Hunaja som visar vart svensk biodling behöver gå.
Vi kommer sannolikt aldrig att slå världens billigaste honung på pris.
Det kanske vi inte heller ska försöka göra.
Men om en svensk burk kostar 150, 180 eller 220 kronor kilot måste vi kunna visa varför.
Inte med flaggor och vackra ord.
Med information som går att kontrollera.
Vem producerade honungen? Var stod bina? När skördades den? Hur har den behandlats? Vilket parti kommer den från? Kan analysen kopplas till samma parti som konsumenten håller i handen?
Det är där spårbarhet blir mer än ytterligare ett försäljningsargument.
Den gör två produkter som på hyllkanten bara heter honung möjliga att skilja åt.
Och kanske är det just där svensk biodling ska möta 68-kronorshonungen:
inte med lägre pris – utan med mer kunskap och bättre bevis.