Den gotländska populationen har sitt ursprung i ett försök som startade omkring år 1999–2000. Bisamhällena lämnades utan behandling mot Varroa destructor, vilket skapade ett mycket hårt naturligt selektionstryck.

Populationen som överlevde har därefter studerats under många år och uppvisar flera egenskaper kopplade till förmågan att leva med varroa.

Men varroakvalstret är bara en del av problemet.

En stor del av skadan från varroa är kopplad till de virus som kvalstret sprider och förstärker. Därför har forskarna också intresserat sig för hur Gotlandsbina hanterar virusinfektioner.

Samma mängd virus – men bättre överlevnad

Tidigare försök har visat något särskilt intressant.

När bin från den varroaresistenta Gotlandspopulationen och bin från en varroakänslig kontrollpopulation utsattes för kontrollerade infektioner av bland annat Acute Bee Paralysis Virus, ABPV, utvecklades själva virusinfektionen relativt likartat.

Ändå dog färre av Gotlandsbina.

Det är en viktig skillnad mellan resistens och tolerans.

Resistens innebär förenklat att värden förhindrar eller begränsar parasiten eller smittämnet. Tolerans innebär i stället att individen kan bära en infektion eller parasitbelastning utan att ta lika stor skada av den.

Gotlandsbina tycks alltså inte bara ha utvecklat egenskaper som påverkar varroakvalstret. De verkar också ha utvecklat en förmåga att bättre tåla konsekvenserna av vissa virusinfektioner.

Frågan är varför.

Forskarna undersökte immunförsvaret

I den nya studien, publicerad i Scientific Reports i augusti 2026, återanalyserades material från tidigare infektionsförsök.

Vuxna bin från den varroaresistenta Gotlandspopulationen och en varroakänslig kontrollpopulation hade fått ABPV via födan. Kontrollgrupper fick motsvarande behandling utan virus.

Forskarna följde därefter hur immunförsvaret reagerade vid olika tidpunkter efter infektionen.

Man studerade tio gener från fem viktiga signalvägar i binas immunförsvar. Generna hade tidigare kopplats till reaktioner på virusinfektioner.

Och viruset påverkade immunförsvaret.

Flera gener förändrade sin aktivitet tydligt, framför allt omkring 24–48 timmar efter infektionen. Andra gener reagerade mycket lite.

Men när forskarna jämförde Gotlandsbina med de varroakänsliga bina uppstod det intressanta resultatet:

Man kunde inte påvisa någon statistiskt säkerställd skillnad i dessa geners reaktion mellan populationerna.

Virustoleransen finns – men förklaringen verkar ligga någon annanstans

Resultatet ska inte tolkas som att tidigare observationer om Gotlandsbinas virustolerans motbevisas.

Snarare är det tvärtom.

Tidigare försök har visat att Gotlandsbina kan överleva virusbelastningar bättre än kontrollbina. Den nya studien visar att denna skillnad inte enkelt kan förklaras genom förändrad aktivitet hos just de tio undersökta immunrelaterade generna.

Det gör frågan mer komplicerad – och kanske också mer intressant.

Förklaringen kan finnas i andra gener eller andra biologiska mekanismer. Det kan handla om samspelet mellan flera system, reglering vid andra tidpunkter eller processer som inte fångas genom att studera ett begränsat antal enskilda immunrelaterade gener.

Forskarna pekar därför mot bredare molekylära analyser av materialet som ett naturligt nästa steg.

Vad betyder detta för biodlingen?

Det kanske mest intressanta perspektivet är att överlevnad med varroa inte behöver handla om en enda egenskap.

Det är lockande att leta efter en enkel mekanism: bin som putsar bort kvalster, avbryter kvalstrens reproduktion eller har ett starkare immunförsvar.

Gotlandspopulationen antyder en mer komplex bild.

Ett bisamhälle kan potentiellt överleva genom en kombination av egenskaper:

  • mekanismer som begränsar kvalstrets reproduktion,

  • beteenden och egenskaper på samhällsnivå,

  • förmåga att hantera virus,

  • och tolerans – förmågan att fortsätta fungera trots att både kvalster och virus faktiskt finns kvar.

Det senare är särskilt intressant.

Målet för naturlig selektion är trots allt inte ett kvalsterfritt eller virusfritt bisamhälle. Det som selekteras är de samhällen som lyckas överleva och reproducera sig under det rådande smittrycket.

Ett resultat som väcker fler frågor än det besvarar

Den nya studien hittar alltså inte den molekylära ”knapp” som gör Gotlandsbina mer toleranta mot virus.

Men det är också ett forskningsresultat.

Man kan nu utesluta – eller åtminstone göra mindre sannolik – hypotesen att skillnaden enkelt förklaras av regleringen av de tio undersökta generna.

Samtidigt står den kanske viktigaste observationen kvar:

Bin från den naturligt selekterade Gotlandspopulationen kan utsättas för virusinfektion och ändå överleva bättre än varroakänsliga kontrollbin.

Vi vet allt mer om att detta sker.

Den riktigt spännande frågan återstår:

Hur gör bina det?

Studien: Xinyan Ruan, Amélie Noël, Srinivas Thaduri, Joachim R. de Miranda m.fl., Experimental infection of acute bee paralysis virus induces differential responses of selected honey bee immune genes, independent of varroa resistance. Scientific Reports 16, 24199 (2026). Publicerad 5 augusti 2026.

Läs originalstudien:
https://doi.org/10.1038/s41598-026-65201-4