Den som vill veta vad svensk honung kostar har hittills haft ett ganska dåligt underlag. Priserna finns utspridda mellan kedjor, enskilda butiker, olika burkstorlekar och lokala producenter. Det gör det lätt att tala om ”marknadspriset”, men betydligt svårare att faktiskt se det.
Det är bakgrunden till Honungsmarknaden.se, https:/honungsmarknaden.se som samlar publikt listade priser på svensk honung från utvalda nätbutiker och räknar om dem till kronor per kilo. När priserna läggs bredvid varandra framträder en anmärkningsvärd spridning.
Vid en avläsning den 10 september 2026 fanns svenska honungsprodukter från omkring 146 kronor per kilo i den nedre delen av spannet till över 220 kronor per kilo i den övre.
Det är inte en jämförelse mellan identiska produkter. Burkstorlek, producent, honungstyp och försäljningsställe varierar. Skillnaden kan därför inte användas för att säga att den ena honungen är exempelvis 50 procent ”billigare” än en direkt jämförbar produkt. Men den visar något annat: hur stort prisspannet faktiskt är inom kategorin svensk honung.
Landskapshonung i botten av prisfältet
Ett exempel sticker ut. ICA listar Svensk Landskapshonung, 650 gram, för 94,59 kronor, motsvarande 145,52 kr/kg.
Svensk Landskapshonung är ingen liten tillfällig producent. Den ekonomiska föreningen har sedan 1990 samlat större yrkesbiodlare och beskriver själv sin affärsidé som att genom samarbete kunna erbjuda större volymer svensk honung direkt till livsmedelshandeln.
Det finns därför flera fullt rimliga förklaringar till ett lågt pris. Stora volymer kan ge effektivare tappning och distribution. Direktförsäljning till de stora kedjorna kan minska kostnaderna. Priset kan också påverkas av äldre leveransavtal, samtidigt som den enskilda ICA-handlaren har betydande inflytande över det slutliga konsumentpriset.
Det vore därför fel att utifrån ett butikspris hävda att Svensk Landskapshonung ”dumpar” priset på svensk honung. Men priset väcker ändå en fråga.
När den billigare honungen blir ett prisankare
Om konsumenten möter en svensk honung för 145–150 kronor kilot och en annan för över 200 kronor uppstår automatiskt en jämförelse, oavsett om produkterna egentligen är jämförbara. Den billigare honungen blir ett prisankare.
honungsmarknaden.se visar priser här från 18 olika källor.
Biodlaren som behöver 200 eller 220 kronor kilot måste då förklara vad de ytterligare 50–70 kronorna representerar. Är honungen lokalare? Småskalig? Sortbestämd? Är distributionskedjan annorlunda? Eller får biodlaren helt enkelt bättre betalt? Det vet konsumenten normalt inte.
Och 145,52 kronor på butikshyllan är naturligtvis inte vad biodlaren får. När momsen räknats bort återstår omkring 130 kronor per kilo. Därur ska handel, tappning, burk, lock, etikett, kartong, lager, administration och distribution finansieras innan vi kommer till ersättningen för själva honungsråvaran.
Därför är den verkligt intressanta frågan inte om 145 kronor är ”för billigt”. Den är: hur mycket av konsumentens 145 kronor når den som producerat honungen?
Kan äldre avtal förklara priset?
En möjlig förklaring är att dagens butikshylla speglar leveransavtal som tecknats under andra marknadsförutsättningar. En annan är Landskapshonungs stordriftsfördelar och en tredje handelns egen prissättning. Utan kunskap om leverantörspris, avtalsperioder och handelns påslag går det inte att avgöra vilket som väger tyngst.
Biodling Framåt har därför frågat Svensk Landskapshonung hur man ser på en konsumentprisnivå omkring 145–150 kr/kg, om äldre avtal påverkar dagens pris och vilken prisnivå föreningen själv betraktar som långsiktigt hållbar för professionell svensk honungsproduktion.
Men arbetet med prisjämförelsen ledde också till en oväntad upptäckt.
Vem har egentligen producerat honungen?
På ICA:s aktuella produktbild av Svensk Landskapshonung står ”Svensk honung från Småland/Öland” och under detta ”Biodlare: Anders Wizping, Läckeby.”
Det är ovanligt konkret ursprungsinformation. Konsumenten får inte bara ett land eller ett landskap utan namnet på den biodlare som till synes producerat honungen.
Problemet är att Anders Wizping själv, i en kommentar på Facebook, uppger att han inte varit med i Svensk Landskapshonung på omkring tio år och att återförsäljaren använder en gammal bild.
Det finns ingen anledning att därav dra slutsatsen att det är något fel på honungen som säljs i dag. Det är också fullt möjligt att Landskapshonung har levererat korrekta aktuella produkter medan ICA helt enkelt behållit en gammal bild i sitt system. Men för konsumenten uppstår ett problem: vilken information ska man tro på?
Ursprungsmärkning är inte spårbarhet
Här blir en gammal produktbild mer än ett kosmetiskt webbproblem. Om en återförsäljare kan visa en aktuell vara med en bild som anger både ett specifikt geografiskt ursprung och en namngiven biodlare som inte levererat till organisationen på omkring ett decennium, visar det en svaghet i hur ursprungsinformation hanteras digitalt.
Priset kan uppdateras till 94,59 kronor i dag, medan informationen om vem som producerat honungen kan vara tio år gammal. Det är en ganska slående kontrast.
Det betyder inte att ursprungsmärkningen på den fysiska burk som står i butiken är fel. Men det visar varför ursprungsmärkning och spårbarhet inte är samma sak. En märkning är ett påstående: svensk honung, Småland/Öland, en viss biodlare. Spårbarhet innebär att påståendet går att knyta till den aktuella produkten, den aktuella tappningen eller batchen och de producenter vars honung faktiskt finns i den. Det är först då konsumenten kan verifiera att informationen fortfarande gäller.
Biodling Framåt har därför också frågat Svensk Landskapshonung hur en konsument kan kontrollera vilka biodlare och vilket geografiskt ursprung honungen i en aktuell burk faktiskt har, och om sådan information finns knuten till batch eller tappning.
Svensk honung konkurrerar med svensk honung
Under lång tid har debatten om honungspriser framför allt handlat om billig importerad honung. Det är en viktig diskussion, inte minst mot bakgrund av problemen med förfalskad och manipulerad honung på den europeiska marknaden. Men när svenska priser nu blir synliga bredvid varandra framträder ytterligare en fråga: svensk honung konkurrerar också med svensk honung.
Det är inte nödvändigtvis ett problem. Konkurrens och effektivisering behövs även inom biodlingen. En större yrkesbiodlare måste få dra nytta av rationell produktion, precis som en mindre producent måste få ta betalt för sådant som småskalighet, lokalt ursprung eller särskilda honungskvaliteter. Problemet uppstår när konsumenten inte kan se vad prisskillnaden representerar. Där kan större transparens förändra marknaden.
Honungsmarknaden gör något tidigare osynligt synligt
Honungsmarknaden.se kan inte tala om vad svensk honung borde kosta. Det är heller inte syftet. Men genom att samla priser och normalisera dem till kronor per kilo blir det möjligt för biodlare, konsumenter och handel att se den faktiska prisbilden och börja ställa bättre frågor.
Vad får producenten? Vad kostar tappning och distribution? Hur mycket tar handeln? Hur påverkar gamla avtal dagens priser? Och vad får konsumenten för ett högre pris?
Prisjämförelsen visar samtidigt begränsningen hos digitala handelsdata. Ett pris kan vara dagsaktuellt medan produktbild och ursprungsinformation är många år gamla.
Det leder till två frågor som egentligen hör ihop. Vad är ett långsiktigt hållbart pris för svensk honung? Och vad ska konsumenten kunna veta – och verifiera – om ursprunget i den burk man betalat för?
På lördag samlas delar av den svenska honungsbranschen till honungskonferens i Hallsberg. Det här är två frågor värda att ta med dit.
Om prisjämförelsen: Honungsmarknaden.se samlar publikt listade priser på svensk honung från utvalda svenska nätbutiker och normaliserar priserna till kronor per kilo. Gårdsförsäljning, bulk-/partipriser och frakt ingår inte. Uppgifterna uppdateras löpande. Den prisbild som återges i artikeln avlästes den 10 september 2026. Produktbilder och annan metadata hos återförsäljare kan vara äldre och används därför inte för att fastställa aktuell producent.