Frågan om honungens ursprung har hamnat högt på EU:s dagordning.
De nya reglerna innebär att märkningen av honungsblandningar blir betydligt tydligare.
Ursprungsländer ska anges på etiketten och huvudregeln innebär även att respektive lands andel av blandningen ska redovisas.
För konsumenten innebär det betydligt mer information än formuleringar som tidigare kunde begränsas till exempelvis ”blandning av EU- och icke-EU-honung”.
Men EU-arbetet stannar inte vid etiketten.
Inom arbetet kring EU Honey Platform diskuteras och utreds också hur spårbarheten inom honungssektorn kan förbättras.
En central fråga är möjligheten att följa honungen genom leveranskedjan från producent eller importör vidare mot den produkt som slutligen når konsumenten.
Det är en betydligt större förändring än bara nya etiketter.
Ursprungsmärkning berättar vad någon uppger att burken innehåller.
Spårbarhet handlar om möjligheten att följa hur produkten faktiskt har rört sig genom kedjan.
Om sådana system utvecklas vidare kan det skapa nya möjligheter att kombinera dokumenterad produktion, partiinformation, analysresultat och digital information.
För europeiska biodlare kan bättre spårbarhet också bli ett konkurrensmedel.
När konsumenten lättare kan skilja dokumenterat ursprung från anonyma internationella blandningar ökar möjligheten att synliggöra värdet i lokal och europeisk honungsproduktion.
Utformningen av framtida system är dock fortfarande föremål för arbete inom EU.
Det är därför viktigt att skilja mellan regler som redan beslutats och de spårbarhetslösningar som fortfarande utreds.
Källa: Europeiska kommissionen / EU Honey Platform samt de nya EU-reglerna om ursprungsmärkning av honung.